Slutet är nära.

Nu är Hålland snart slut for ever and ever, ty imorgon slutar vi. Pappa kommer på kvällen och på torsdag styr vi och Adam söderut. Det är helt galet sorgligt och jag blir lite ledsen bara jag tänker på det.

Det är både riktigt sorgligt och lite spännande att göra något "nytt". Jag ska ju hem och allt är likadant där, det är ju jag som har förändrats de senaste två åren, men det kommer ändå vara lite nytt.
Ska bli intressant att komma hem med alla mina prylar, jag har inte så många ställen att förvara mina saker på, har ju inte bott på "riktigt" i "nya" lägenheten, men det ska nog gå bra det med!

Jag kommer att sakna alla mina fantastiska vänner, den fantastiska naturen, snön, tåget som tutande far förbi varje dag, skolan och allt där till - alla fika och film kvällar och häng i köket, livet på internatet i ren allmänhet - Ristafallet och Indalsälvens brusande som hörs i bakgrunden hela tiden, utsikten ifrån mitt rum och ifrån matsalen. Listan på saker jag kommer sakna kan göras lång.

Jag är så oändligt tacksam för dessa två åren här, alla fina människor som jag fått att lära känna (vänner för livet!), att jag fått göra klart mina betyg och utvecklats.
Det är riktigt svårt att beskriva känslorna när det kommer till sånt här, men jag kommer att tänka tillbaka på min tid här med ett stort leende på läpparna.

 

"Det finns en plats på jorden där solen alltid ler

den platsen heter Hålland där vill jag vara mer."

- Jonatan Röhdin