Underbar dag idag!

Igårkväll var jag sjukt deppig. Trodde att jag aldrig skulle klara uppskrivningen. Anna hade kuggat med två poäng tidigare på dagen, och Anna är rätt skärpt och lägger upp pluggandet bra osv. Något jag aldrig har gjort så varför skulle jag då fixa det? Jag som inte ens läst hela boken?

Jag grät och det tycktes inte vara något slut på tårarna.
Jag kom och tänka på sagan om det lilla loket som jag lade upp här. Jag försökte tänka på det. Jag-tror-att-jag-kan. Jag-tror-att-jag-kan.

Imorse var inte tårarna heller långt borta. Men jag hann liksom inte gråta. Jag var ute och gick, sen betalade jag två räkningar och helt plötsligt var klockan tio och bussen skulle gå om 50 minuter och jag hade inte duschat, ätit, sminkat mig eller nånting. Jag hann med allt det och var vid bussen tio minuter innan den kom.
Inte förrens jag var på Vägverket och mamma ringde grät jag en skvätt. Men mellan det samtalet och själva uppskrivningen var jag helt lugn.
Fotade mig och sen läste jag i en 'Dont drink and drive'-tidning om en kille som hade kört ihjäl sin lillebror på fyllan. Sen var det dags!

Sen helt plötsligt stod jag där med pappret i handen. GODKÄND. Det var som om en sten hade lossnat från hjärtat. Underbart! Det var ju liksom inte på gränsen heller. Det var sex poäng över gränsen. Jag skulle kunnat gråta av lycka. Men det tror jag inte att jag gjorde.

Jag ringde mamma och pappa. Och pappa iaf blev glad. Mamma pratade jag inte med för hon var iväg, men hennes arbetskamrat Kristina blev överlycklig.

Resten av dagen har jag gått runt och lett stort. Gick på stan och fixade lite grejer. Köpte några "det är jag värd"-grejer. Och smilade hela tiden. Oh vad det var underbart!

Denna dagen är nog den bästa på oehört länge!

Och med tanke på hur underbar denna dagen varit, dagen då jag klarade uppskrivningen, hur jävla underbar kommer inte den dagen när jag klarat uppkörningen att vara då?

GODKÄND är nog världens finaste ord.

2008